Min graviditet o förlossning.

Som de flesta vet så har jag ju en liten dotter på snart fem månader.
Men tänkte berätta lite om graviditeten och förlossningen.
De första månaderna under graviditeten var helt underbara,
jag spydde ingenting, hade knappt några humörsvängningar, inte mer än vanligt ;)
Mådde bra helt enkelt men sen när jag var i månad 6 ungefär så började det jobbiga, det började bli varmt och magen blev bara större och större.
Jag gick upp sammanlagt 32 kilo föratt jag var hungrig JÄMT men åt ändå som en häst, samlade på mig massa vätska.
Jag började rent ut sagt HATA att vara gravid och jag skäms inte för o säga det.
Det förväntas att man ska älska att va gravid, njuta av magen men inte jag.
Vissa sommardagar var så varma att jag fick panik, jag svettades som en gris och fastän jag duschade iskallt så blev jag lika svettig och äcklig efter 5 minuter...
Hon var beräknad den 18 juli men värkarna  hälsade på den 27 juli då vi åkte in till förlossningen, på natten, åkte ambulans in men det var falsk alarm. Natten därpå ,den 28 juli, åkte vi in igen föratt värkarna kom MYCKET tätare och var starka så jag var tvungen att väcka Danne vid halv 5 på morgonen för jag var säker på att nu är det dags. Vi åkte då taxi in och de kollade läget, var öppen om jag inte minns fel 1 cm, tiden rullade på och värkarna blev värre, jag andades in massa lustgas o skrek skithögt att nu skiter jag fan på mig!!! och så frågade barnmorskan om jag ville testa ett varmt bad o jag sa visst, satt i badet en timma och efter det bestämde jag  mig för o gå lite i hallen igen, hann gå ett varv så gick vattnet, efter det minns jag inte så mycket, minns att jag fick epidural på kvällen och de pumpade i mig massa skit så jag skulle öppnas mera men det tog totalstopp vid 5 cm så de beslutade sig att kejsarsnitt var det bästa, klockan var väl då cirka 3 på natten den 29 juli, vi rullade iväg till operationsrummet och där fick jag ligga ett tag.
Klockan 03.44 hörde jag världens finaste skrik.
Våran dotter var född, allt var bra, jag kände en sådan lättnad.
Fick höra att om jag ska få flera barn sen så blir det kejsarsnitt, FÅR  inte föda vaginalt och de ska "plocka ut" bebisen 2 veckor innan beräknad förlossning så går allt som det ska så kommer jag aldrig mera få uppleva dessa värkar mera men nu i efterhand så var det värt allt för jag och Daniel har den _perfekta_dottern som finns.

                                          Min mage i vecka 6-7, var lite svullen då ;)

                            Och så denna TUNGA mage i vecka 39. Skillnad va?

                 Och så våran flicka som vid födsel var 51 cm och vägde 3745 gram :)

                                            

                              Och såhär ser hon ut idag, nästan 5 månader.